igår spelade lilla jag min sista handbollsmatch. vi vann, blev seriesegrare och får kvala till allsvenskan. jag grät efteråt så fort någon tittade åt mitt håll. men det var glädje som sprutade ur mina ögon. samtidigt som det var jobbigt att inse att handbollen ligger på hyllan för obestämd tid för mig. men ni skulle varit med om känslan igår... först en klockren vinst, och sen att få stå framför över 200 personer och låten "we are the champions" spelas från högtalarna. inte konstigt att jag grinade som en liten flicka?

hur som helst. idag har jag försökt packa det sista. jag har inte lyckats alls! dessutom har jag skypat med mamma och pappa. hur knasigt låter inte det då? nej men vi försöker avklimatisera oss från varandra, så jag lever i vardagsrummet medans dom är i köket. vi känner att det blir lättast så, att vänja oss att vara från varandra i två månader. hi hi. men som sagt så provade vi att skypa med varandra idag, och det gick galant. tror dock att dom var väldigt fascinerade utav detta, fast de inte vill erkänna det. vilka fantastiska uppfinningar det finns, inte sant?

ikväll blir det väl däremot lite jobbigare. blir en liten avskedsmiddag här på slåsta gård. mmm, tre-rätters och mys med familjen. kan man få ha det så fancy varje söndag tro? måste väl förmodligen ge lite hejdå-vi-ses-kramar till bror, syster och sofia. det är ju "bara" två månader, men visst måste det få kännas lite jobbigt ändå? hmm, det tar vi ikväll hur som helst!