Hej hoppsan!
Nu har vi självaste tänkARN här igen. Jessica filosofen Karlsson. Nu har jag tänkt lite igen, eller rättare sagt jag har saker lite bevisat. Kanske inte rent statistiskt med diagram osv, men NU ska ni få höra vad som försiggår i mitt huvud...

jag har nämligen märkt att rent generellt är det lättare att börja prata med killar och lära känna dom när man är borta såhär. Jag ska verkligen inte dra alla över samma kam, vi har träffat några riktigt trevliga tjejer under tiden vi varit borta som varit lätta att umgås med. Men nu ska ni få se på mina kylskåpssäkra bevis:

Nummer 1: en helg i Wellington. en av de roligaste under hela resan hittills. stor del för att vi träffade två svenska killar som vi började prata med i köket och umgicks med hela helgen. under samma tidpunkt, samma stad och samma hostel befann sig tre tjejer- också svenskar för övrigt. vi tog tillfället i akt en morgon och sa hej till dessa tjejer för att de skulle förstå att vi var från samma land (vilket de borde förstått med tanke på att de hört oss prata i två dagar) fick tyvärr ingen mer respons efter det.

Nummer 2: på färjan över till Sydön på NZ. vilka är där om inte... Knatte, Fnatte och Tjatte från Sverige. Otippat? Nej inte direkt faktiskt. Hur som helst så sitter vi tre på däck och så kommer så de här tre tjejerna upp (samma från hotelet om någon mot förmodan inte förstod) och sätter sig på ungefär 30 cm avstånd. jag med min stora mun tycker då att det är lite smått pinsamt och frågar då lite smidigt : "ursäkt, men asså ni är väl också från Sverige?". Jag får då tillbaka att ja men visst är dom det och lite nervösa skratt och sen inte mycket mer med det. Well well, inte ska väl vi träffa dom något mer iallafall tänkte jag.

Nummer 3 - Queenstown och detta måste vara ett skämt! Powerpuffpinglorna...björnligan... Alvin och gänget ... Kära barn har många namn.. De svenska brudarna bor på samma camping som oss!! Något ironiskt öde? Hur som helst, självklart lyckades jag komma in i ett tomt kök tillsammans med dom och det visade sig att vi skulle ut på samma utflykt. Tyvärr ingen respons alls att de ville börja umgås med oss (vilka skulle INTE vilja? Jag menar en blondin och två blekta brunetter - vinnande koncept helluuuw?)

Nummer 4: Byron Bay. Vi bor i ett dorm med 5 bäddar. När vi kommer dit är två sängar redan ockuperade, men vet inte av vad eller vilka. Senare på kvällen träffar vi våra sköjna roomies. (NOT) Två fransyskor med vad Malin trooooor kan ha varit en kanyl i handen (ta det lugnt, Malin har haft lite tokiga hallucinationer på senaste tiden). Jag, trevlig och social som jag är, försöker ju självklart börja prata med dom på min knackliga engelska:
Jag: "so how long have you been to Australia?"
Fransyska nummer 1: "5 months" *tittar in i sin film på datorn igen*. Jag som väntar på ett tillbakasvar som inte kommet blir paff och stum och återgår till min mycket mer intressanta bok.

Nummer 5: jag lovar, det här blir det sista! Idag på bussen till Brisbane hamnar jag som sagt bredvid Dennis från Tyskland och vi pratat konstant i tre timmar. När han går av så kommer en tjej på. Hon frågar mig om hon kan sitta bredvid mig vilken hon självklart kunde enligt mig. När hon kom hade jag fullt upp med min lunch-sallad, men innan jag hann klart hade hon satt i hörlurar i sina öron och bestämt sig för att inte lära känna en brud från Sverige.

Hihi flummig funderare va? Ja, jag kan ju bli lite så ibland. Speciellt när man har två väggar att bolla saker med ibland (asså dom är faktiskt helt okej reskompisar ändå). Men som sagt, detta var kvällens funderare från mói i egen hög person. (men som sagt, alla är ju inte såhär. vi har som sagt haffat en och en annan toppen tjej under våran tid här borta. Är väl bara helt enkelt van med mina översociala brudar där hemma, men alla kan ju inte vara perfekta aight? ;)

*vinkvink*